Personakt Antavla

Katarina Jonsdotter Spaak

Far:Jonas Olofsson Spaak
Mor:Ella

Född:omkring 1660.
Död:1734-04-11. [1]

Barn med Bengt Nilsson Berg (1652? - 1705)

Barn:
Nils Bengtsson (1678? - 1729)
Jonas Bengtsson Berg (1680? - 1729)
Maria Bengtsdotter (1684 - 1758)
Lars Bengtsson (1687 - 1687)
Ingeborg Bengtsdotter (1688 - 1688)
Helena Bengtsdotter (1689 - 1691)
Anders Bengtsson (1690 - 1732)
Johan Bengtsdotter (1695 - 1702)

Noteringar

Hämtat från Geni:

Synes ingalunda ha gjort skäl för sitt
familjenamn. Hon hade sålunda en gång ”uti kyrkan, när tron sjöngs, håldt pigan Karin Andersdotter med buller ned om sig i bänken och brukat onda ord på henne, och således förargat församlingen. Resolutio: hustru Karin Jonsdotter böter för denna sin otijdigheet, som hon bedrivit haver, i så måtto: först till kyrkan två kannor vin eller 6 dlr kopparmynt, och till de fattige 24 öre kopparmynt.” - Efter Bengt Bergs död gifte hon om sig 1707. Men 1733 blevo ”borgaren Gillins Nilsson och dess hustru Katarina Jonsdotter vederbörligen instämde uti Sacherstijan att svara för deras okristliga leverne, vilket skedde i rådmännens herr Persson och Anders Sundblad närvaro. Frågade pastor Gillins Nilsson utav vad orsak han hanterar sin gamla hustru så Tyranskeligen. Svarade Gillians Nilsson därför att hon giver mig oförskämda ord, kallar mig horridare och tjuv, och på 3:o får jag ej ha någon piga för henne, utan måste sköta kreaturen själv. Hustru Ch. J:r svarade, när jag talar på ägorna, som min man bortsäljer står ej väl till ; 2:o får jag ej hava någon nyckel till mitt hus, 3:o utan lider stor hunger - Frågade Pastor Gillians N:n till, huru I kunnen så slå och svälta Eder hustru. - Svarade, jag kan ej näka till att jag icke har stött henne ifrån mig, ehuruväl han ej ville tillstå något hava slagit henne. - Pastor frågade åter : Tänker I aldrig till att bättra Eder. Gillins N:n svarade att om hans hustru hädanefter skulle kallan tjuv, horkarl eller med andra oanständiga ord överfalla, skall han dock aldrig röra henne med sitt finger, utan gå ut ifrån henne. - Hustrun däremot på Pastoris frågan svarade, att hon aldrig skall svara honom det ringaste otidiga ord, allenast hon intet nödgas lida hunger och bliva hädanefter utestängder ifrån maten. -

Till att bättra leverne
förutställde Pastor bägge parterna åtskilliga bevekliga motiver dragna utav Guds ord angående oenighet och fylleri : Förliktes sedan sins emellan och med handräckning lovade att föra ett kristligare leverne, och i vidrigt fall sattes emellan parterna vite, bestående uti 50 Dlr silvermynt, som är den sista graden.”


Källor

[1]Nohlgrens material