Personakt Antavla

Erik Markusson

Far:Markus Markusson (- 1684)
Mor:Kristina Bertilsdotter

Född:1638 Karlskoga (T).
Bosatt:Karlskoga (T), Granberga.
Död:1723-12-29 Karlskoga (T).

Barn med Kristina Andersdotter

Barn:
Annika Eriksdotter (1675 - 1760)
Anders Eriksson (1681 - )
Brita Eriksdotter (1683 - )
Katarina Eriksdotter (1687 - )
Markus Eriksson (1689 - )
Margareta Eriksdotter (1691 - )
Maria Eriksdotter (1695 - )

Noteringar


Karlskoga häradsrätt

1665: Huggen med yxa
Markus Markusson i Granberga kärade på sin sons vägnar Erik Markusson till erik Mickelsson i Högfors vilken haver huggit honom i armen vid milan där han stod och arbetade. Olof i Skråmmen vittnade att Erik fick yxan med Erik Mickelson och då Erik ryckte yxan ifrån honom vart Erik Markusson skåren

1677: Svordom inför rätten
Näst bötte Erik Markusson uti Granberga 3 marker för olovlig svordom inför rätten

1678: Skuld
Näst bekände Erik Markusson uti Granberga sig vara skyldig till välborne Elias Lindrot sexton stigar kol, vilka kol skola oförtövat betalas, eljest ställes bemäte Erik under vederbörlig execution
.
1684: Anklagad för faderns död

1698: Olaga älgjakt
Klagomål från skogvaktaren Gabriel Eriksson om älgskjutande. Erik tillstod att han tillsammans med sin bror Nils fällt en älg under vintern 1697 det skedde i februari på Källmo ägo. De är även anklagade för att i mars på Björkborns hammarskog fällt ytterligare en älg. Med på den första jakten var även bl a Simon Pålsson och Olof Carlsson från Källmo. Man använde Olofs hund för att driva upp älgen. De blev dömda för den första men kunde inte bevisas för den andra älgen.

1705: Lämnar hemmanet till mågen

1706-07-16: Dräper sin granne och flyr till skogs
Kom för rätten gamle mannen skinnaren Anders Johansson i Granberga hörligen besvärandes sig där över att hans våger Erik och Nils Markussöner den 7 juli tillika med den senares son drängen Markus Nilsson, hans salig son drängen Johan Andersson i skogen vid sitt milehugge med hugg och slag utan någon given orsak så överfallit att han sedan om natten till den 14 juli där av död blivit.Vilken gärning han mente skett av deras onda uppsåt efter de alltid ett outsläckligt hat buro till honom som fadern är för det att de ej efter sin begäran vid hd för några år sedan fingo utlösa hans s hu som var deras syster utur bemälte hemman Granberga. Erik har flytt och håller sig undan men Nils Markusson har tillsammans med sin son Markus blivit fastgripna och förts till Örebro fängelse. Anders önskar att "sonen likväl något skonsmål få åtnjuta efter som den dräpte för honom bedit". Nils Markusson blev alltså härutinnan särskil förhörd och gjorde sådan berättelse att efter som Johan Andersson som dräpen blev hade en dag eller något mera varit i deras äng och där huggit kull skogen till milved den han Nils med sin broder Erik som nu rymder är tänkte spara till sin ängelade som behövde repareras taltes de vid att de skulle gå med dit på samma ställe som Johan begynt fälla till milved och hugga sig till ladutimmer och som han sedan efter dem ditkom att hugga tilltalte de honom sägandes att han borde det göra på annat ställe men som han då gav onda ord ifrån sig tilläggande några öknamn han på dem kastade samt manandes dem därjämte till slagsmål så blev det inte bättre än då han kom med yxan emot dem bägge som med var sin stake voro stigna några steg från sitt hugger honom till mötes och höllt henne i högsta hugge över Nilses huvud då slog Nils henne undan med staken han av en björkeskote oppristat och fick så yxeskaftet med honom foro bägge därmed omkull på backen och ryckte länge om yxan till dess Erik sände den dräåne ett sparkande i ryggen när han hörde det han Nils skrek för det den dräpne då bet honom i fingret. I samma stund kom ock Markus honom till hjälp ryckte yxan av den dräåpne och slängde henn åt skogen där igenom de således ifrån varnnan åtskilda blev utan att den dräpne fått något ringaste slag eller åkomma av honom, Nils går då strax där ifrån hem till gården sägandes sig skola gå efter synekarlar och delsningsmän.. Säger han sig nu hava hört Markus berätta att eftersom den dräpåne sedan ändå med yxhammaren gick på Erik och fick honom under sig att ERiks piga, Maria Nilsdotter som var med och högg, därför ropade åt Markus. Lopp han Markus till och fick yxan av honom skiljandes dem åt därmed att han tog åter hans andra yxa ifrån den dräåpne och stötte honom i ryggen ett stötande med yxhammaren men sedan har åter den dräpne gripit till yxan som låg på marken och när han då kom stööte Erik emot honom med sin yx att han fick ett sår därav mitt emellan bägge ögonen strax ovanför näsan. Markus och pigan förhörs också.Efter bråket red Johan till länsmannen för att gå sina sår synade som berättade: sedan han ridit till hoinom och fått stämningen så orkade han intet rida hem till Granberga utan måste lägga si i Berg som är en fjäringsväg därifrån varifrån Nils Markusson honom hämtat och fört hem till sig i sin stuga i Granberga därest han ock om natten till andra lördagen som var den 14 april avled. Änkan hu Lisbet Larsdotter i Berg som är i skyldskap med Nils Markusson berättade att hon synte den dräpne när han om södagen låg där i Berg. Då hade han tvenne sår i huvudet och ett emellan ögonen jämväl ock en svullnad på ena låret men ingen blånade eller mera åkomma fanns då på honom . Olof i Berg vittnade att då den dräpne låg i Berg berättade han att Markus Nilsson hade slagit honom ett slag neder över ryggen som gjorde väl mycket on men att Erik Markusson hade slagit sönder huvudet på honom som gjorde honom så svåra ont att han intet orkade rida hem och om han skulle dö så kände han det Erik hade då givit honom döslaget. Lars Pärsson i Dalsmund sade att om måndagsmorgonen bittida kom E M in till honom och ibland annat tal han hade om detta slagsmålet att de slagits med varandra med yxorna sade han ock dessa ord Jag skall lida för de andra om det blir så att den slagne dör, gåendes därmed bort därifrån varefter han sedan av ingen människa här på orten är synter bleven ej heller vet någon vart åt han sin flykt tagit. Rätten mena att Erik bär största skulden. De båda andra bötar full mansbot 100 daler smt var samt kyrkostraff.

1709: Tillbaka efter sin flykt
Erik markusson kon nu själv hit till tinget sedan han uti tre års tid hållit sig undan i bergslagen uti Grythytte sn och på åtskilliga flera ställen omkring. Sägandes sig nu vara led vid slikt flyktigt leverne och hellre åstundar lida vad straff som för denna sin gärning må kunna prövas skyldig att böra undergå. Det gamla målet lästes upp och Erik föregiver att det var Markus Nilsson som gav den dräpne det sista och svåraste slaget över ryggen som orsakade hans död. Rätten frågar varför han tog till flykten, svarade att hangjorde det att kunna befria Markus Nilsson sin broderson som givit den dräpne det värsta slaget. Väl vetandes att han också på den dräpne handen lagt hade, så vida att han uti brådom skillnad utan uppsåt eller vilja att dräpa, med yxan stött honom ifrån sig och råkat icke bättre än i hans ansikte, men ville ngalunda tillstå att han sagt sig vilja lida för de andra om den slagne skulle dö, efter det skulle Lars Persson i Dalsmund av avund tillagt, efter han var ovän med Erik för ett röse som Granbergakarlarna skulle låtit flytta in på Dalsmunds ägor. Den dräpnes fader Anders Johansson Granberga såsom målsägare bad om nåd för E M eftersom han honom lovat en nöjaktig förlikning av 50 daler kmt och en järngryta om 6 kannrum varmed han sade sig vara väl förnöjd. Nämnden gav också vid handen att denna dräpne Johan Andersson varit mycket benägen att reta folk på sig. Rätten kan icke befria honom från dödsstraff men låter målet gå till hovrätten för deras avgjörande.

1715
ppvistes för rätten Erik Markusson å Granberga den 20 dec 1703 givna skriftliga försäkran till sin måg Olof Nilsson och Erik Markussons dotter att emedan Olof lovat visa emot sin svärfader all barnslig lydnad och hörsamhet samt tillika med svärfadern vill efter handen betala hans skuld som då var 300 daler kmt så gjorde Erik Markusson denna sin måg förvissad därom att medan Erik lever eller efter hans död inga av de övriga hans anhöriga skola driva Olof Nilsson ifrån hemmanet Granberga vilket således vara utfäst.